The end of typing

Har skrivandet och läsandet nått sin kulmen?

Giganter som Google och Facebook har strategier för att framhäva video framför texter. Anledningen är att vi människor attraheras mer av det som rör sig jämfört med det som står still. Filmen är lättare att ta till sig än boken, som vi alla vet. Den kräver inte lika mycket, den påverkar känslor snabbare. Kombinerat med musik är det sinnliga intrycket starkt.

Det röliga är lättkonsumerat, ger snabb tillfredsställelse, tillgodoser det ytliga först. Men, är dessa snabba visuella stimulanser motsvarigheten till födans junk food?

Ett annat perspektiv.

En vän till mig tipsade om boken Deep Work av Cal Newport. Den beskriver motsatsen till det lättkonsumerade och ytliga. Den resonerar kring vad som händer när jag lär mig att koncentrera mig på en uppgift. Känslan av att bli uppslukad sker när utmaning, komplexitet och optimal svårighet – “jag kan men jag får skärpa mig” kombineras. I fokuserat arbete sker de nya upptäckterna. Det är där möjligheterna, upptäckterna och nya nivåer väntar. Boken har gjort starkt intryck på mig. Det är viktigt att vi som människor övar oss i att nå djup och inte nöjer oss med ytlighet. Det är här jag också finner flow.

Ytterligare ett perspektiv.

I artikeln The End of Typing berättar Wall Street Journal (betal-artikel) om spännande skeenden kring skrivande och läsande. I ett reportage från Indien skildras hur lågutbildade och personer med begränsade skriv- och läsförmågor får sin inkomst och deltar i samhället genom det högteknologiska internet. De gör det med webb-tjänster som kombinerar röstigenkänning, syntetiskt tal och bilder. Behovet av att skriva och läsa minskar.

När nästa miljard människor håller på att komma med i internetsamhället öppnar dessa tekniker för stora demokratiska möjligheter.

Men det stannar inte där.

Röststyrning, bilder och AI (Artificiell Intelligens, eller Assisted Intelligence, som jag tycker är en bättre benämning) kanske kommer att demokratisera själva tekniken. Det är idag svårt att få fram fakta, att kombinera fakta, se relationer mellan olika kunskapsområden. Men mycket av detta är just det som maskiner är extremt mycket bättre på. Men än så länge finns det en tröskel för att kunna samverka med tekniken –man behöver någon form av programmeringskunskap. Vad kommer att hända när tekniken blir “samtalsbar”? Då skulle nya grupper kunna slippa tröskeln och kliva in direkt och bidra i innovation och lösandet av komplicerade frågor.

Jag vill hävda att behovet av expertis grundar sig mer i barriärer än i att experterna i sig vet mer. När tillgång till fakta “finns överallt” och maskiner kan börja hjälpa oss att föreslå samband kommer allas våra möjligheter till kunskap och insikt öka. Isaac Newton skrev ”Om jag har sett längre än andra så beror det på att jag stått på jättars axlar”. Tänk vilka möjligheter när det blir enkelt för oss alla att stå på jättarnas axlar.

Det är inte skrivandet i sig som avgör djupet. Samtalet kanske kommer att bli sättet till deep work i internetsamhället. Att fokuserat, i flow, föra ett allt djupare konversation med någon av Siris vänner?